Färdkamrat. Skriven av min moster...
Om jag vandrar på stigar allena
Går jag alls inte ensam ändå
för någon går jämt vid min sida
Så ljudlös ja nästan på tå
En ängel jag har mig som leder
och följer mig vart jag än går
Min färdkamrat här i livet
vars fötter ej lämnar nåt spår
´
För man vandrar alldrg allena
Om vägen framåt känns svår
för ängeln som går vid vår sida
ser till att vi når våra mål
Om än sorgerna tär våra sinen
och sjukdom plågar vår kropp
kan man kanske en glädje förnimma
Och i tiden av svårmod och vånda
jag vandrar ej utan vän
för min ängel den bar mig framåt
mot ljuset Och livslust i gen
Kommentarer
Trackback