Färdkamrat. Skriven av min moster...

Om jag vandrar på stigar allena
Går jag alls inte ensam ändå
för någon går jämt vid min sida
Så ljudlös ja nästan på tå


En ängel jag har mig som leder
och följer mig vart jag än går
Min färdkamrat här i livet
vars fötter ej lämnar nåt spår

´
För man vandrar alldrg allena
Om vägen framåt känns svår
för ängeln som går vid vår sida 
ser  till att vi når våra mål

Om  än sorgerna tär våra sinen
och sjukdom plågar vår kropp
kan man kanske  en glädje förnimma


Och  i tiden  av svårmod och vånda
jag vandrar ej utan vän
för min ängel  den bar mig framåt
mot ljuset Och livslust i gen
                                                            


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0